Shesh! Tiden är över…

Landet är unik. Trots alla svårigheter har oförutsägbarheten av saker och händelser fascinerat mig. Trots den stora anknytning till tradionerna är Bangladesh ett surrealistiskt land. Normer bryts, det otänkbara tänks, det meningslösa görs. Ganska långt från vad Vi kanske uppfatar som korrekt. Men definitiv en plats som väcker olika intryck och känslor, och som kommer  att vara omöjligt att glömma. Tiden i Bangladesh var utmande i början men mycket givande och lärorikt i slutet. Jag är verkligen  glad för att ha gjort min praktik i det landet.

Vad vi kommer att sakna: folket, det oväntade, Stinas toppfem,fåglarnas kör på morgonen, mishti, delvis vädret, oändliga samtal, skratt…

Vad vi kommer att inte sakna: Vädret, missförstånd med ryckshaw wallah, bubbel i magen, traffiken.

Det mest sagda: det bubblar i magen (då magen är i en konstigt tillstånd), you look like a bangladeshi!, det rinner på ryggen nu (svett)…

Hejdå Bangladesh!

Mika

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Helgen i Chittagong Hills

Blev hämtad kl.10pm. Tillsammans med Stina och fyra andra bangladeshi kompisar åkte vi iväg i en bil mot Bandarban, det bergiga området i sydvästra Bangladesh. Vi skulle resa under natten och komma fram på morgonen.

 Här börjar resan så fort man kliver in i bilen. Skämt, musik och flera stopp på vägen för att äta är tecken på att man ska ha kul under Hela resan. Vi kom därför inte fram på morgonen, och trots våra få timmars sömn, så gällde det att njuta av utsikten så fort vi kom in i djungelområdet. Trötta men fascinerade av landet kom vi äntligen till Bandarban. Vid militär-check pointen fick vi stanna. Vi behövde tydligen tillstånd för att kunna komma in i området, och för att fixa tillståndet skulle det förfrågas och få medgivande från polisen, militären och chairman av distriktet. Eftersom det var fredag (holiday), svarade inte chairman i telefonen så vi kunde inte få tillståndet. Ganska irriterande i början men snabbt bestämde vi oss för att åka till Rangamati istället, som var ett liknande om inte bättre ställe uppe bland bergen.

Vi checkar in på ett trevligt hotel (det enda i området), med AC och myggnät, vilket kändes ganska nödvändigt. Det var intressant att se alla konstiga sorters insekter som fanns, men det kändes skönt att inte tänka på det under natten medan vi sov. Den kvällen blev lung o väldigt mysigt med häng på en hängbro. Dagen efter gjorde vi en tre timmarsbåt-tur på Kaptai sjön. Första stopp var Shubhalang Waterfall. Den var torr men storleken på det höga berget gjorde att det bevarade sin storslagenhet. Dessutom fick vi ett tropiskt skyfall vilket vi njöt av helt genomblöta med en kopp cha (te). Tillbaka vid båten fick vi gå barfota för att hålla balansen för att inte glida i leran och bli föremål för skratt från folket omkring. Till slut blev offret en av våra säkerhetspoliser som följde med oss… Nästa stopp var det för lunch i toppen av ett berg, och eftersom det tar tid vid varje stopp hann vi inte till så mycket mer. Jag tror att vi faktiskt spenderade mer tid in i bilen än på själva platsen. Men det var länge sedan jag fått njuta av utsikten av landet  och så ont i magen pga skratt. ! tjing!

Mika

 



Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Internationella barnmorskedagen

Förra veckan firades den internationella dagen för barnmorskor. I Bangladesh uppmärksammades denna dag då det vill satsas på utbildning av barnmorskor och investeras i barnmorsketjänster rent allmänt.

Ca 1500 kvinnor av 7500 (32%) dör idag p.g.a blodförlust (eller eklampsi) under,  före och efter förlossningen,  medan ytterligare 8 miljioner drabbas av allvarliga graviditetsrelaterade sjukdomar och funktionshinder. Fortfarande föder ca 70% av kvinnorna i hemmet  i händerna på  outbildade personer,  vilket resulterar i komplikationer efter förlossningen och i värsta fall dödsfall. Men okunskapen är inte stor när det gäller graviditeten utan också den allmänna vården av kvinnor.  Jag har också  fått veta  att många kvinnor på landet dör av infektioner under menstruationen. Bilden av tygbindor som tvättas regelbundet i floderna intill eller i förorenade vatten är inte särskillt hoppingivande.  På landsbygden saknas såväl förutsättningar som resurser för en hygienisk hantering.

Kvinnor på landsbygden brukar föda barn tidigare i livet än kvinnor i stadsmiljö, bl.a  därför att de oftast gifter sig tidigare. Att de är unga och att de  rör sig fysiskt mycket mer än stadskvinnor bidrar troligen också till att det blir lättare att föda naturligt.  Men trots det så är dessa kvinnor fortfarande utsatta för risker.

Å andra sidan föredrar de flesta kvinnor som har tillgång till sjukvård kejsarsnitt före naturlig förlossning trots att det innebär en högre kostnad. Många av dessa  kvinnor vill undvika smärta samtidgt som det verkar vara vanligt att läkaren tillråder kejsarsnitt eftersom det är mindre riskabelt. Det sägs också att det kan finnas ekonomiska intressen bakom,  vilket låter ganska troligt.

Jag kan inte låta bli att tänka bl.a på  hur fruktansvärt ont kvinnor på landet måste ha det i olika underlivsrelaterade situationer. Bristen på sjukvård och inte minst bristen på effektivitet inom denna. Och hur orättvist det är att mannen bestämmer sig för att ha 6,7,8 barn utan att oftast ens närvara vid förlossningen.

Behovet av kunskap om ordentlig vård är stort, liksom kunskap om kroppen och dess funktioner, framförallt bland kvinnor på landet. Men den situationen som råder bland kvinnor i Bangladesh visar också hur olika vi ser på smärta, graviditet, kropp och hälsa. Det hade varit intressant att veta mer om kvinnornas uppfattning kring alla dessa, hur är läkarnas uppfattning och hur obstetrik utbildningen ser ut… men vår tid i Bangladesh rinner ut och mycket annat vi måste fokusera på innan vi åker.

Snart är det Nepal och vår sista fältbesök!

Mika

 

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Redan maj…

Vad tog tiden vägen?

Plötsligt var det bara några få veckor kvar, och vi har fortfarande massor som vi vill hinna med… Folk vi vill träffa igen, och platser vi inte hunnit besöka. Nästa gång i Bangladesh, kanske.

Den senaste veckan blev väldigt lång pga av att oppositionspartiet kallade till hartal, och vi kom aldrig iväg på de två fältresorna som vi planerat, utan fick istället hålla oss i Dhaka… och nu kommer vi inte hinna besöka de tre organisationernas fältområden, eftersom vi har mycket annat planerat de kommande veckorna.

Vi fick sysselsätta oss med att handla de sista souvenirerna, ha picknick med vänner, och en roadtrip med andra vänner till indiska gränsen, där en av våra vänners hemby ligger.  Vi fick träffa hela hans familj, grannar, vi hade en liten pratstund med gränspolisen, såg Indien, och åt lychee-frukter (liite omogna, men ändå) direkt från träden i deras fruktträdgård.

I söndags var det Buddha Purnima (buddistisk högtid) och egentligen helgdag, men vi ska samlades alla fyra på Svalorna för sista gången… Sadia gick på semester från måndag, och Shiuly går från den 15e, vi åker till Nepal den 17e, och sen ska vi besöka Thanapara (Svalornas första partner i Bangladesh) med Sadia – men då kommer Shiuly fortfarande vara på semester. Och direkt efter det åker vi hem till Sverige. Så, sista mötet med alla var i söndags. Det känns väldigt konstigt att vi inte kommer ses alla tillsammans igen snart. Vi pratade om deras resa till Sverige som är tänkt till augusti, och de lovade besöka mig i Lund och kanske laga lite bengalisk mat till mig när de kommer, för att sen besöka Mika i Göteborg. Sista mötet här på kontoret blev i alla fall väldigt trevligt, som alltid vid våra möten, och vi hade en lång diskussion om vad vi upplevt här. Det är nog det jag kommer sakna mest: samtalen. 

Stina

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Hartal, hartal, hartal.. nu räcker det faktiskt.

Hartal är en generalstrejk som  ofta slutar i en total frivillig stängning av arbetsplatser, skolor, butiker, olika verksamheter och transportsystemet. Med  andra ord en total indragning av det sociala systemet.

I söndags hade vi bokat för vår nästa fältresa. Men nej,  det blev hartal istället. Efter att M Ilias Ali, (oppositionens lagstiftare och sekreterare i Sylhets ort), hittats förvunnen i tisdags förra veckan, har BNP kallat för hartal i tre dagar i rad. Oppositionen  har kallat till demostrationer idag och gett ultimatum till den nuvarande regering att om Ilias Ali inte hittats innan lördag kommer det att vidtas tuffare åtgärder fr.o.m  söndag.

För vissa kan det vara trevligt att ha det ledigt några dagar, men för industrin och de mest utsatta betyder det mindre jobb eller inget jobb alls. Ekonomin stoppas och landet paralyseras helt enkelt. Samtidigt som oron tar över på gatorna. Runt 100 har blivit skadade och fem personer har dött  i bränder, av molotov bomber  eller av paramilitären RAB (Rapid Action Batalion).

Men dessa åtgärder f.o.m söndag kommer att  innebära hartal under en obestämd period  som gäller bara under dagen så att på kvällarna folket får göra sina viktiga aktiviteter. De kommer varken gälla på helgerna eller  på 1a Maj. Det här är en liten citat på vad Khaleda Zia, oppositionens ledare sa: “I am serious. The government must return Ilias, otherwise we won’t remain silent. They [govt] will have to pay if they fail to understand my words. The ongoing movement will turn into a one-point movement to oust the government”.

En dag, två dagar…tre dagar, ok. Men för en obestämd period? Hur skadlig och onödig kan det bli egentligen?  Å ena sidan har den så kallade Ilias Ali varit inblandad i flera revolter, blivit fängslad och tom blivit utestängd från universitetet pga han har utövat våld. Å andra sidan har flera inom opossitionen försvunnit eller blivit mördade under den nuvarande regeringen. Fast den nuvarande regeringen tror nu att opossitionen själv håller gömd mannen. Vem stödjer man? En stor del av folket verkar inte stödja någon part alls. Som jag tidigare berättat, visar det sig att båda partierna arbetar för att få mer makt utan tydliga tecken på att i första hand  gynna landet.

För oss som missat viktiga fältbesök  är situationen irriterande. Vi har varit tvungna att hålla oss inom ett och samma område.  Hållit till på olika cibercaféer eftersom  strömavbrotten (flera nu under sommar)  inte  tillåter oss  att jobba eller att åtminstone sätta på  ACn . Vi  hoppas nu bara att den försvunna mannen hittats…

Mika

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Pahela Boishakh

Shuvo Noboborsho! – Gott nytt år!

I lördags var det ny år, 1419 enligt den bengaliska kalendern. Den härstammar från den indiska solkalendern och 14 april är första dagen av Boishakh månad. Boishakh kommer från solens position till stjärnan Bishakha.

Firandet som äger rum på Dhaka universitetsområdet är välkänt bland de många olika program som äger rum i Dhaka varje år då mer en miljon besökare föväntas komma. Och i år var det inget undantag! Firandet började redan i fredags då en vän tog med mig till Fine Arts Fakulteten. Vid 22 tiden höll studenterna på att förbereda de gigantiska skulpturer och masker gjorda av papier machée . Ca 100 pers var på fakultetens gård där fyrverkerier och musik av trummor hördes då o då. Åh, och de oväntade strömavbrotten  följda av en kör av samordnade skrik. Studenterna skulle hålla på under hela natten, men vid 1am bestämdejag mig för att gå hem och få några timmars sömn innan den stora dagen.

Vid 7am var det redan ganska mycket folk på plats. I väntan på Stina och Gustav (som slutligen inte dök upp pga dålig juice) gick jag runt på marknaderna och såg hur folkmassorna började närma sig. Mycket mat, prylar, värme, folk och den förväntade paraden av jättarna. Vid 10 tiden träffade jag en kompis och hans tjej, vi fortsatte att gå bland massorna, drack och åt kokosnöt som frukost (och inte ris med fisk, vilket sägs vara den ”speciella” rätten för nyårsdagen, men som man själv inte tycker är så ”speciell” eftersom man äter ris varje dag!), tog bilder på de olika aktiviteterna mm.. Tillbaka på mitt rum fick jag lunch (ris) från hallens kontor och mishti (kakor) från grannarna, tog en dush och ut igen. Från eftermiddagen till sen kväll var det konsert på campusen, allt från populära bengalee rock band, till baul sånger (traditionell musik). De två kompisarna jag var med ”tvingade” mig att smaka alla sorters lokala snacks, mat, och godis som jag fortfarande inte smakat, medans jag ständigt höll en vattenflaska i handen. Ett snabbt sista besök till lärarnas klubb, där jag blev bjuden på ännu mer mat, för att säga hejdå innan jag flyttade tillbaka till Gulshan dan efter.

Mycket gott, mycket varmt, mycket prat, mycket rolig och mycket lärorik dag. ..! Saknade Stina och Gustav dock… dumma juice.

Mika

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Sundarbans!

Gustav (min pojkvän för de oinvigda) åkte hem igår. Han var här i lite mer än en vecka och under den veckan tog jag semester…

Han kom lördag morgon, och fick då ungefär en timmes vila sen vi kommit hem till Mrs Kabir innan jag drog ut honom på stan. Det här med jetlag motverkas bäst genom sight-seeing, tänkte jag. Gustav är inte särskilt förtjust i vare sig värme eller stora folkmassor, så Dhaka och soliga 35 C var kanske inte optimala förutsättningar. Han fick se Star Kebab (populär snabbmatsrestaurang), Cream&Fudge (mitt favorit-glasställe), och Baridhara park (som tyvärr håller på att byggas om, men visade sig vara Gustavs favorit under veckan, Sundarbans borträknat).

Vi lyckades boka en resa till Sundarbans redan från måndag morgon, som skulle göra att vi var tillbaka i Dhaka fredag morgon, lagom för ännu mer turistande i staden innan nyår på lördagen. Nu under sommarvärmen är det lågsäsong för resor till Sundarbans, temperaturen och det ombytliga vädret gör att folk helst håller sig därifrån. Vi, och 12 belgare, var däremot väldigt sugna på att åka, så kl 4:45 måndag morgon gick vi upp för att bege oss!

Bussresan ner till Khulna tog större delen av dagen, och på eftermiddagen börjat regnet. Just när vi skulle byta från buss till båt (via en mindre båt) var det uppehåll, men sen tog ovädret ett mer stadigt tag. Senare under kvällen var det väldigt respektingivande blixtar som spreds över hela himlavalvet ovanför oss, och vi hade väldigt fin utsikt från vår hytt.

Jag skulle kunna berätta vidare om båtturen längs floderna, om vandringarna genom skogen och runt skogsstationerna, och om turerna i den lilla båten tidigt på morgonen, när skogen håller på att vakna, men tror att de historierna gör sig bättre muntligt. Nästa gång vi ses.

Jag nöjer mig med att säga att resan var fantastiskt, något man ska göra innan man dör, och med att lägga några (av de 350+) bilder som vi tog.

Fredag, lördag, söndag – tillbaka i Dhaka – var kanske inte de bästa dagarna för Gustav. Fredag skulle jag visa honom en genväg men hamnar mitt i fredagsbönen på en marknadsplats. Jag känner att jag som kvinna kanske inte borde gå tvärs igenom och väljer att ta en annan väg. Vi går längs en gata precis bakom Gulshan 2 korsningen, bland getter och kor och män som ber när jag hör *plums* bakom mig. Gustav har satt foten i ett av de många hål i vägen, fulla med suspekt vatten… Det här med att ta fler omvägar utav respekt bortprioriteras och vi går snabbt hem för att tvätta av såret ordentligt. Grundlig sårtvätt, lunch och vila hemma, sen åkte vi till National Museum, vilket ändå verkar ha uppskattats.

Lördag! Nyår! Och vi börjar dagen med att dricka dålig juice, blir akut magsjuka, och kommer inte iväg till firandet nere vid universitetet… När vi väl återhämtat oss något efter några timmar tar vi oss ändå ut till Baridhara parken igen. Vi får se lite av firandet och alla glada människor, och Gustav tröstas med att få se en kungsfiskare på riktigt nära håll, och några papegojor och andra nya ”kryss” i fågelboken. Dagen blev kanske till det bättre ändå, Mikaelas skildring av firandet vid universitetet verkade lite mer krävande, om än väldigt häftigt.

Söndag så var värmen tillbaka på allvar, och temperaturen är väl över 35 C. Vi åker inom Mikaela på universitetsområdet innan hon flyttar hem till Gulshan igen och vi drar vidare till New Market och Old Dhaka. Men det blir korta besök. Shopping, trängsel och värme har begränsad charm, tydligen, och vi avrundar Gustavs besök i Bangladesh med ännu en glass på Cream&Fudge.

Stina

Detta bildspel kräver JavaScript.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized